Checklista för en sund kärleksrelation, del 3

3. Jag har rätt att få veta vilka värderingar min partner har.

Liknande värderingar i ett förhållande borgar också för en trygg relation. Om man har liknande värderingar är det lättare att förstå varandra, att dela världsbilden och att kunna förutsäga hur ens partner kan tänkas reagera på olika saker. Förutsägbarheten kanske låter tråkig, men det är viktigt om man ska kunna uppskatta varandra att man har en uppfattning om vad den man är tillsammans med värderar och tycker om.

Jag fick kontakt med Jöran via en kompis.Jöran bodde i Borlänge, eller rättare sagt i en liten by utanför Borlänge. Jag bodde i Stockholm. Jöran hade ett hus med vita knutar och en husvagn som han gärna pratade om att han ville ut och åka med. Han var charmig, snygg och hade en rolig daladialekt. Jag började genast romatisera ihop en massa fantasier om hur vi bodde ihop i ett fint hus i Dalarna, hur vi åkte på husvagnsemester och kurade ihop oss i en säng därinne på natten. Jag hade aldrig åkt på husvagnsemester, så det var nästan lite exotiskt för mig. Liksom att bo i en by ute på landet. Jag har släkt från Dalarna själv, så jag hade redan innan en viss kärlek för landskapet, och nu när Jöran fanns där verkade det ännu bättre.Han ville så gärna att jag skulle komma upp och besöka honom, och det gjorde jag.

Väl uppe börjar jag förstå att den romatiserade fasad han hjälpt mig att bygga upp var falsk. Han var inte öppen med sin homosexualitet inför alla, och han hade problem med att acceptera den hos sig själv. Han låtsades utåt att vara ihop med en tjejkompis (som också var med på det för hon var kär i honom) och bara det var helt sjukt. Tjejkompisen var besatt av Jöran, hon kontrollerade honom och intrigerade allt hon kunde för att behålla honom för sig själv. Jöran verkade inte se detta, eller så ville han inte tappa sitt hetero-alibi, vad vet jag. Denna kvinna, vi kan kalla henne Veronica, hon hade en lägenhet inne i Borlänge och Jöran bodde med henne där ibland. Om jag ringde dit när han inte var hemma sa hon aldrig att jag hade ringt, eller så ljög hon rakt ut och sa till Jöran att jag inte hade ringt fast jag hade gjort det. Hon kunde säga saker till mig som att ”han är inte så homo som du tror” för att jag skulle bli osäker på Jöran och henne.
En gång var vi vid köpcentret Kupolen i Borlänge. Det fanns ett fjantigt tivoli utanför, och Veronica och jag åkte karusell ihop. Senare sa hon till Jöran att jag hade tryckt mitt lår mot hennes på ett mycket närgånget sätt, att jag stötte på henne, mest för att slå split mellan oss två.

Hans förhållande till sina föräldrar verkade vara mycket komplicerat. Föräldrarna bodde i huset bredvid, men han fick inte ens ha nyckel in till dem för med det var han inte betrodd. De verkade inte prata med varandra. Första natten fick jag ligga på golvet på en madrass, för Jöran sa att han var rädd för att hans pappa kunde storma in och hitta oss liggandes i samma säng och då skulle det bli ett jäkla liv. Det hade hänt någon gång förut hävdade han. Så det blev inget kelande av alls.

Under hela mitt besök såg han till att vi umgicks med andra hela tiden, vi var inte ensamma många minuter, så all tid gick åt att vara social med en massa människor jag INTE hade åkt dit för att träffa. Jag uttryckte min önskan att få umgås med honom mer privat, men det verkade inte gå in i skallen på honom att det kanske var en bra idé.

Det fanns en till bög i den lilla byn. Det var en gammal gubbe som hette Urban. Urban bodde med sin gamla syster i ett hus. Vi åkte dit och besökte dem. Jag trodde det var någon slags släkt till Jöran, så jag var så artig och trevlig som bara jag kan vara. Men det visade sig att Urban var en försupen smygbög som aldrig kommit ut. Urban snodde sin systers sjukpension till att köpa sprit för. Hon, den stackars systern, såg så hunsad och mager ut stackarn. Urban levde ut sitt bögliv genom Jöran, när han fick följa med Jöran på husvagnsresor eller Finlandskryssningar. Och Jörans villkor för att ta med Urban på resorna var att Urban skulle stå för dem ekonomiskt.
Plötsligt satt Jöran och jag i hans bil med husvagnen efter oss. Och i baksätet satt Urban med sedelbuntar och Vodkaflaskor. Han söp och var allmänt äcklig, och Jöran njöt av hunsa honom och kräva honom på pengar. Dialogen var rå och otrevlig, och hela situationen kändes så smutsig. Jag var också delaktig, jag satt ju där i bilen och åkte upp bensin som Urban betalat. På natten sov jag och Jöran i samma säng när jag känner en hand på mitt lår. Det är Urban som smugit upp och vill ha en liten trekant med oss, och han lämnar oss inte i fred. Jag blir så arg så att jag inte känner igen mig själv och kastar ut Urban från husvagnen. Sedan irrar han omkring på Campingen och bankar på husvagnarna runt omkring. Men mest arg är jag ändå på Jöran som låter den där galningen följa med överhuvudtaget, men det fattar jag inte då.

En annan kväll, som vi skulle haft för oss själva, bjuder han hem två sexuellt frustrerade kvinnor till oss på middag. Sedan ägnar han hela kvällen åt att spela hetero och att egga upp de där stackars Vivo-kassörskorna till vansinne. Vi skulle spela sanning och konka, och jag befinner mig plötsligt med näsan mellan två kvinnobröst istället för att kunna gosa med Jöran. Den kvällen såg jag med fasa på Jörans skådespelarkonst. Den skulle kunna gett honom en Oscar. Minst.
Jöran frågar väldigt lite om mig och mitt liv. Han verkar inte intresserad av att besöka mig i Stockholm mer än när han ändå måste hitta någonstans att sova i Stockholm eftersom han ibland jobbade på Viking Line. Däremot tjatas det om att jag ska åka upp till Borlänge hela tiden. Jämt. Men efter mina erfarenheter däruppe är jag inte road av att åka upp.

 Sammantaget träder den sanna bilden av Jöran fram. Det är en person som lever ett totalt förljuget och förnekande liv, som lever efter andras pekpinnar och regler och som själv intre drar sig för att utnyttja andra i samma situation på ett oerhört förnedrande sätt. Han är egofixerad och självupptagen, förmodligen måste han det för att kunna hålla ihop sitt liv och alla vita och mindre vita lögner överallt.
Han hade varit överviktig en gång i tiden. Nu var han smal. I början trodde jag det var för att han rörde på sig, och visst det gjorde han. Men sedan förstod jag att han åt bantningspreparat av olika slag. Överdoserade gjorde han dessutom. Han hade panik för att bli tjock igen, och misshandlade sig själv med piller istället. Mixtrade med blodtryck och annat, det var läskigt som tusan. 
Jag konfronterar honom med mina upplevelser. Jag säger till honom att han lever ett vansinnigt och ohälsosamt liv, att jag inte förstår ett dugg av vad han håller på med. Jag har aldrig sett honom så svart i ögonen som då, det bara blixtrade till. Äntligen fick jag en reaktion från den riktiga Jöran. Han snäste och fräste åt mig och den svarta blicken skrämde mig. Jag insåg hur mycket skit som finns under ytan på honom, och att han inte var psykiskt frisk.

Naturligtvis fortsatte vi inte att ha ett föhållande, och jag var glad när det tog slut, för det var inget att ha. Det enda som hade varit bra var det lilla sex vi hann ha, men det bygger inget förhållande allena.
Under de förespeglade värderingarna, gullpratet om idylliska husvagnssemestrar, röda hus med vita knutar på landet och ett aktivt liv så fanns andra värderingar. De talade han aldrig om, de fick jag förvånat upptäcka själv, och ju mer jag såg, desto mer sjukt och skruvat blev det. Jag förstod honom inte och jag kände ingen trygghet. Han var oförutsägbar, kränkte mina gränser utan att blinka och gjorde saker jag aldrig skulle drömma om att göra. När den rätta Jöran visat sig var det omöjligt att ha ett förhållande. Våra livsval och värderingar var så väsenskilda från varandra. Den romantiserade drömmen om ett lugnt liv på landet var en illusion, det visade sig vara en virvlande destruktiv tornado