Jobb: Misslyckad reklam?

När jag satt på t-banan idag såg jag en affisch för Lärarjouren. De ”säljer” lärarvikarier till gymnasie- och högstadieskolor och lovar att deras vikarier är så mycket bättre än alla andra. De är – ambitiösa, pedagogiska, goda förebilder, goda lagledare, har höga ämneskunskaper – ja, perfekta på alla sätt. Dessutom får skolan dom till ett ”förmånligt pris”. De har ”unika uppslag för undervisningen”. De rustas med utbildning och undervisningsmaterial som bottnar i universitetens samlade intellektuella kapital. (Dra mig baklänges, Herre Jeusus, så pretentiöst formulerat!)
De är alltså universitets- och högskolestudenter med mycket fin utbildning bakom sig. För inget kan ju vara finare än folk från universitet eller högskola. Nu äro alla gamla dåliga sunkiga vikarier hotade! Tiden när vilken stökpelle som helst kunde vicka är numera över.

Så bra då. Men sedan står det på affischen: ”Pssst! Du som är högskolestudent och söker ett givande extrajobb, kontakta oss. Vi behöver MASSOR av folk!”.
Har de inget folk? Är det inga som vill jobba där? Vad är det för fel på Lärarjouren? Kommer jag verkligen få tag på en bra vikarie om det redan nu är personalbrist? Hur ska de kunna garantera kvalitén på vikarierna de tar in om de är i ett sånt skriande behov av folk? Då anställs väl typ vem som helst som ringer och pratar om sin fina högskoleutbildning?
Den där texten kunde de ha publicerat någon annanstans än på affischen. Den väcker en konstig motstridig känsla inom mig.