En annan nackdel med ett artistliv på heltid är att man blir så asocial. Man spelar när andra är lediga: på helger och kvällar. Man får tacka nej till bio, fester, umgänge. Och när man inte spelar måste man repa, oftast kvällstid. Om man som jag dessutom kombinerar artistlivet med ett dagtidskneg så kan ni förstå hur asocial jag kan känna mig. Jag hinner knappt med att hålla kontakten med mina vänner, så hur jag överhuvudtaget skulle hinna med att träffa en partner eller gå på dejt mitt i alltihop är en gåta. Så jag får nog bli singel ett tag till.
Efter årsskiftet lugnar det ner sig, då kommer jag inte sjunga lika mycket och jag ska ägna mig åt studier. Då finns det tid att faktiskt dejta någon. Men det här året har jag verkligen fått smaka på livet som musiker. Och visst, det är fruktansvärt roligt, och jag kommer aldrig kunna hålla mig ifrån musiken så länge jag lever – men ett artistliv på heltid? Jag vet inte om det skulle vara något slags mål…det kostar så mycket i relationer med nära och kära 
Artistliv – ett ensamt liv 2
oktober 29, 2006 · 2 kommentarer
Kategorier: Jobb · Jobb och karriär · Musik
2 svar so far ↓
ebitmanagement // november 11, 2006 vid 11:03 e m |
Oki-doo
1. Det är inte synd om dig.
2. Välj vad du vill
3. ta ditt val – utan att klaga
Ordpressen // november 12, 2006 vid 2:55 f m |
Nej, det är inte synd om mig på något sätt och jag är ansvarig för mina egna val. Men alla val i livet innebär att man väljer bort något annat. Det här är mest en fundering kring artistlivets baksidor och om det är värt priset. Att omvärdera sina mål i livet är bara nyttigt, och om det uppfattas som att jag klagar ber jag om ursäkt, för det är inte meningen.