Studentlivets fröjder

Nybliven student. Igen.
Det går fort att glömma bort hur det var att vara student. Men det går lika fort att minnas det när man är tillbaka. Några saker slår en i huvudet som en stor flashback och skapar lätt ångest när man inser att man är en del av den gamla verkligheten igen:

1. De överfulla pendeltågen på morgonen. De är alltid sena, så många studenter kommer försent till sina föreläsningar. Lemmeltåget uppför underdimensionerade trånga rulltrappor och trängseln när alla ska igenom spärrarna.

2. Att köa i evigheter till kassan för att köpa en kaffepolett för att sedan köa ännu längre tid för att stoppa den i en kaffemaskin och få en kopp kaffe. När kaffet kommit ut inser man att rasten är över och man får rusa tillbaka till föreläsningssalen utan att spilla hett kaffe över hela sig.

3. Administrativt kaos. Att inte kunna få ut ett terminsmärke på kåren för att deras maskin är trasig, att inte kunna starta sitt datakonto för att man inte fått något terminsmärke, att inte kunna registrera sig för att man inte fått sitt terminsmärke. Att förstå hur passerkortet ska användas nuförtiden och att få en ny fyrsiffrig kod till det (som om man inte hade nog med portkoder, pin-koder och bankomatkortkoder osv i övriga livet). Att inte komma åt litteraturlista eller schema för att man inte har något datakonto för att man inte har något terminsmärke och därmed inte kommer ut på kurswebben.

4. Ombyggnadskaos. Ständigt sker det något på campusområdet, vilket ofta är spännande. Första gången jag pluggade där var 1998, då såg allting helt annorlunda ut och många byggnader fanns inte ännu. Nu finns det många byggnader…men inte så många lunchrestauranger p g a en pågående ombyggnad. Så vid lunch är det smockfullt och förvirrat. Var ska man hämta brickan? Servetter? Kan man betala med kort? Ingår kaffe? Jaha, där är salladsbordet. Ursäkta, jag ska bara ta en gaffel. Men gud vilken tid människan tar på sig, bestäm dig nu då. Jaha, vad ska jag själv ha då? Skolbespisningskänsla över maten. Sura tanter i kassan. Gud nåde dig om du råkat ta en köttbit för mycket eller blandat av två rätter på tallriken, då kostar det extra och en utskällning kan ingå på köpet. Och så skulle man ha den där kaffepoletten igen, eller?

5. Orden man glömt bort som i en vag mardröm från förr kommer tillbaka: Paradigm. Raster. Hermeneutik. Positivism. Vetenskapsområde. Kvantitativ. Kvalitativ. Denotation. Konnotation. Diskurs. Metodlära. Histogram. Disposition. Fakultet. Institution. Utbildningsexpedition. Semiotik. Variabel. Analysmetod. Docent. Källhänvisning. Förförståelse.

6. Prestationsångest. Att höra hur studenterna plågar varandra och sitt eget dåliga samvete med att ideligen fråga varandra om den eller den har köpt boken, eller om den eller den läst kompendiet eller gjort hemtentafrågorna eller kopierat den där boken (fast man inte får kopiera den där boken enligt lag). Att stressa och bry sig om ifall man får ett G eller ett VG på tentan och tro att ens liv skulle se bättre ut med hjälp av ett till VG på Ladokutdraget.

7. Att fylla almenackan med föreläsningar och seminarier och se att man inte har något alla dagar och tänka ”oj, är man ledig på torsdag” för att sedan snabbt upptäcka att på fredag står det redovisning av gruppövning, och gruppövningen ska göras på torsdagen. Just den där trosdagen som man hade tänkt jobba extra eftersom studiemedlet inte räcker till att försörja sig på.

8. Att på fullt studielån få ut strax över 7000 kronor. Snälla politiker, det går inte längre. Jag pluggade på högskola första gången 1994 och då låg maxlånet på runt 6900 kr som jag minns det. Det är 2007 nu, hallå, vem klarar sig på 7000 kronor? Försök få ni se.

9. Att emellanåt hamna på en riktigt bra föreläsning eller att få en riktigt intressant bok på litteraturlistan och tänka, ”fan, det är nog värt allt strul ändå, det här är ju lite skoj”.