På måndag den sjunde maj ska råmanus vara inlämnat. Å, vad skoj. Och ännu roligare vore det om jag hade skrivit något, men det har jag inte.
Undrar om jag kan maila in ett tomt word-dokument till min handledare?
Jag börjar allvarligt misströsta, och jag inser att jag kanske inte kan lägga fram min C-uppsats under våren. Det känns ju inte bättre av att jag borde lämnat in uppsatsen våren 2002. Usch, jag känner mig som världens mest misslyckade student. Men jag vet att det inte är sant, och att jag egentligen inte borde tänka så. Jag har redan tagit 15 poäng denna termin samtidigt som jag jobbat 25 % OCH jobbat som sångare. Man får lyfta sig och se det hela ur ett fågelperspektiv ibland.
Men ångest….ja, det har jag, milda Amalia. Och jag vet att det är fler därute som sitter med sina ångesthärdar till uppsatser just nu. Kan vi inte bilda en stödförening för alla med släpande uppsatser där vi kan sitta och trösta varandra och hjälpa varandra upp ur ångesthålet? Ett tolvstegsprogram där rehabprocesen leder fram till en färdig uppsats? Vi kan sitta i en ring och nicka medlidande mot varje ny talare som tar till orda:
- ”Hej, jag heter X, jag är C-uppsatsförfattare”…
Vad sägs?
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.