För Fet? Ta en Vanilla-shake! Eller en chokladkaka?

Idag bestämde jag mig för att jag blivit för fet. När jobbkostymen börjar se lite ansträngd ut kring midjan, när en del byxor i garderoben är otänkbara att ha på sig….ja då är det dax. Det har varit dax länge nu, men motivationen har inte funnits. Det enda som funnits är ett dåligt samvete över att mat och godis är så gott så man inte kan låta bli. En ask Ben & Jerrys glass framför tv:n är svårslaget, den lyckan sprängs bara av byxornas söm som börjar protestera. Och det sista jag verkligen inte vill behöva göra är att hänga ut magen innan jag kan knäppa mina byxor. Och det börjar fan bli på gränsen nu…

Men det är sommar. Fest. Bröllop. Uteserveringar. Öl. Vin. Glass. Unna sig av livets goda, vara social. Ja, ni vet….och mitt i det har man blivit för fet. Kul. Tjoho. Koka en låda broccoli och ta med sig till uteserveringen och beställa in ett härligt glas isvatten? Nä, det kommer aldrig funka för mig.

Men jag måste få det gamla goda receptet att funka: Ät mindre, rör dig mer.
Och i ledet ”Ät mindre” fick jag idag ett galet infall och gick in på Apoteket. Köpte där diverse måltidsersättningsprodukter som jag tänkte använda för att komma igång med att äta lite mindre. För det första är det helt sjukt att dessa produkter är utformade som godis (vaniljshakes, chokladkakor, kaffeshakes), vad sänder det för signaler till kroppen egentligen? Det är ju sånt man ska vänja sig av med, inte vänja sig vid?!?
För det andra så blev jag helt galen. Drack en vaniljdryck till middag, och sedan satte det igång. Suget. Fy fan, det märks att man vant sig vid att äta lite gott lite då och då. Jag gick och tvingade i mig tre glas vatten för att hejda det värsta magsuget…och vatten är inte gott när man tvingar i sig det…det slutade med att jag fick nalla en chokladbantar-kaka också till slut, för det var olidligt jobbigt. Och där satt jag och undrade vad fan jag höll på med. Hela tilltaget är helt oplanerat och  ostrukturerat, hur hade jag tänkt att jag skulle klara det här nu då? Totalt på känn och utan vetenskapliga beräkningar, på impuls, och med ett sötsug att mörda för. Heja, vad fint.

Men något är annorlunda nu. Jag behöver bara titta ner på min mage så blir jag förbannad. Och efter chokladbantar-kakan har jag inte konsumerat något annat än vatten resten av kvällen. Och jag måste ha kommit över någon slags tröskel, för jag mår helt okej och är inte det minsta hungrig på skitmat.
Nu blir det en vaniljshake till frukost imorgon och sedan riktig mat till lunch.
Så länge magen gör mig förbannad så kan jag nog klara det här. Jag är aldeles för fet för att låta bli att börja dagen med en Vanilla shake.