Jag förlorade kärleken för en dag, visade det sig…den kom tillbaka till mig efter en tankepaus.
Problemet låg nog mest i hans förväntingar på vad det innebar av att vi skulle kalla varandra ”pojkvänner”. Det finns ju så mycket orealistiska bilder av hur saker och ting ska vara i ett förhållande och vilka krav som man ställer på varandra då, det är lätt att gå runt och tro på dem. Jag tydliggjorde att vi inte behövde gifta oss imorgon och att han skulle släppa den där framtidsångesten och bara vara i nuet. Mår vi bra av att vara tillsammans så ska vi väl vara det. Den dag vi mår dåligt av det, då är det dax att fundera.
Och idag insåg jag verkligen att jag älskar honom.
Det var nog nyttigt för mig också att möta min egen 30-års-singel-ångest och allt jag skrev om i förra inlägget. Jag hann fundera så mycket kring mitt liv under föregående dygn att jag nästan blivit vithårig på köpet…oc så har jag vunnit en del kunskap på det.
Livet är konstigt, som en riktig berg- och dalbana.
Jag trodde att jag förlorat kärleken
juli 22, 2007 · 2 kommentarer
Kategorier: Bög · Konservativ · Kärlek · Relationer · separation · ångest
2 svar so far ↓
åsiktstorped-micke // augusti 8, 2007 vid 2:43 e m |
nu blev jag glad! kul för er bägge.
synd att vi inte sågs förra veckan, det var nog jag som hängde för lite i parken.
Tobias // augusti 16, 2007 vid 1:36 f m |
Hm….jag hängde rätt lite i parken jag med…”bögjävlar-andan” for i mig och jag tänkte: ”helvete heller att jag köper biljett till det där…tror dom att Bananarama ska få mig att darra av upphetsning så tror dom fel….”
Jag var rätt anti i år mao