Jag kan inte påstå att jag var så förtjust i Socialdemokraternas sätt att styra Sverige den senaste mandatperioden. Inte heller kan jag påstå att jag är särskilt förtjust in den inpyrda självgodhet som har genomsyrat det partiet och dess anhängare genom åren. Socialdemokrater har suttit på höga maktpositioner i hela myndighetssverige och det var allmänt känt att om man skulle ha chans att göra en bra politisk karriär och ha möjligheter till att klättra upp till högra höjder så var det sossarna man skulle satsa på. Där fanns det gott om folk att klia på ryggen och smöra för.
Men nu är det inte riktigt så längre. Nu har vi en ny, borgerlig regering med Moderaterna i spetsen. Vet inte om jag är så jublande glad över det heller. Men visst, en del saker håller jag med dem om. Bidragsträsket måste rensas upp, det ska löna sig att jobba framför att gå arbetslös…visst…och villkoren för företagen, speciellt småföretag, måste bli enklare och det ska kosta lite mindre att anställa folk, visst…utan företagande kan vi ju lägga oss ner och dö, det är ju bara att konstatera. Och så var det bra att alliansen kom in och gav socialdemokraternas självgodhet en knäpp på näsan.
So far so good.
Men häromdagen blev jag lite trött. Nu märks det att borgarna kommit till makten. Skatterna ska sänkas, och pengarna till detta måste tas någonstans ifrån, givetvis. Man börjar med att försvaga facket genom att göra det dyrare att vara med i fack och i a-kassa. Borgarna har rätt i att det måste löna sig att jobba, och facken behöver nog en knäpp på näsan de med så att de ser över sitt arbete och satsar resurser på det som är viktigt. Men mitt i den ekvationen sitter ändå borgarna och gnuggar händerna över att man kanske lyckas med att dränera facken på medlemmar som inte har råd att vara med.
Nu ska man även ”minska den statliga byråkratin” genom att lägga ner Arbetslivsinstitutet under 2007. Regeringen tycker att forskningen som Arbetslivsinsitutet bedriver är viktig, men ”för att säkra kvaliteten” ska den i fortsättningen ”konkurrensutsättas”. Hur ska den kunna ”konkurrensutsättas” om den ska läggas ner? Det blir ju ingen match för eventuella konkurrenter då. Men de kanske menar att ett antal privata företag ska slåss om att få göra samma forskning som Arbetslivsinstitutet har gjort, fast för en betydligt billigare peng. Betyder det automatiskt att det blir forskning med bättre kvalitet? Nja, jag är tveksam. Grundregeln brukar ju vara så att man får det man betalar för. Är man inte beredd att satsa pengar så kan man inte heller räkna med en produkt i toppklass. Men om man konkurrensutsätter, ja, då funkar det plötsligt ändå. Då kan man betala väldigt lite och ändå få en produkt i toppklass, verkar de tycka. Men i slutändan på den ekvationen är det alltid någon som får ta kostnaden genom oskäliga löner eller arbetsvillkor.
Skäliga löner och bra arbetsvillkor är dyrt om man driver företag. Så den kostnaden brukar borgarna alltid attackera. Nu har regeringen kläckt den käcka idén om att Arbetsmiljöverket ska bantas kraftigt. De ska spara 50 miljoner 2007, ytterligare 50 miljoner 2008 samt ytterligare 55 miljoner 2009. Samtidigt säger regeringen att Arbetsmiljöverket ska ges ”ett förändrat och begränsat uppdrag”. Hur det uppdraget ser ut har de inte preciserat, men det ska de återkomma till. Intressant.
I Stockholm höjer de SL-kortet med 20 kronor och slopar enhetstaxan. (Det enda positiva är att studentrabatt ska införas hösten 2006. Synd att jag ska vara student på våren 2006…). Majoriteten i Stockholms stadshus halverar (!) miljöbudgeten, så miljöförvaltningen får nöja sig med hälften av pengarna och därmed blir det ett antal skrotade miljöprojekt. Politikerna i Stockholm med moderata borgarrådet Ulla Hamilton i spetsen har även beslutat att brandförsvaret i Stockholm ska få 43 miljoner kronor mindre i år, och året efter ska de spara 18 miljoner till. Besparningarna innebär en minskad bemanning på stationerna, vilket kan försämra möjligheten för brandmännen att evakuera människor och släcka bränder.
Samtidigt höjer politikerna i Stockholm stadsdirektörernas löner drastiskt. Nu tjänar stadsdirektör Iréne Lundqvist Svenonius 125 000 kr i månaden efter en ökning med 18 %. ARTON PROCENT. Hon tjänar BÄTTRE än Fredrik Reinfeldt som har 121 000 kr i månaden. Ewa Samuelsson som är borgarråd i Stockholm och ordförande i personalutskottet som beslutat om de nya lönerna tycker dessutom att man skulle få sätta ännu högre löner. ”Ska man få de bästa cheferna så krävs höga löner” tycker hon. Ja, det må vara sant, men för Ewa Samuelsson finns det alltså inga tak. Men det är klart, hon har väl pengar från brandförsvaret och miljöförvaltningens halva budget att spendera på de anställdas löneökningar 
.
Jag börjar känna igen den gamla vanliga borgerliga politiken. Skit i facket och i arbetsmiljöfrågorna, sätt åt svångremmen på alla som lever på bidrag och öka lönerna för de som redan har bra betalt. Hurra! Allians för Sverige!
